Det kanske blir tjatigt, alla bilder från förorten.. men ibland är det så att jag längtar hem lite grann.. och då är det kul att gå igenom bilder jag tagit där hemma.. den lite gula urvattnade tonen jag lagt på bilderna ger mig den känsla jag vill ha .. känslan av att det är ett minne... långt borta. Allt är inte längre som det en gång varit. det kanske är just därför som just bilderna därifrån gärna är helt utan människor.. för att de människor som jag minns inte finns kvar där längre.
Därför tycker jag just den bilden på basketblan i parkleken ängen, där jag tillbringade all min lediga tid om sommaren, är perfekt med de spöklika och intet mer sägande våldnaderna som springer över plan.. de kunde varit vem som helst.
